Från AnnaSaras horisont

En varm sommarvecka i juli år 2004, den vecka då jag egentligen borde packat ner det sista av mitt flickrum i banankartonger, kom istället mitt första möte med Lettland. Utan mina föräldrars vetskap hade jag veckan innan resan kollat upp om det fortfarande fanns en plats kvar i missionsteamet, och trots helt taskig tajming och utan att känna någon annan som skulle dit, åkte jag (med mina föräldrars tillåtelse) iväg till Lettland med ett gäng på 30 norska ungdomar och fyra danska.

Bussen från antiken, som skulle ta oss från Norge till Mengele var utan AC, språkförbistringen var total och ett par dagar in på missionsresan gick det hål på min lunga. Ytterligare några dagar senare hade maginfluensan börjat härja så pass att jag inte tror att en enda av oss ungdomar slapp undan.

När jag kom hem till Sverige igen kunde jag med tacksamhet se tillbaka på två av de bästa veckorna av mitt liv!

Under denna resa fick jag se och uppleva så mycket av Guds nåd, trofasthet och kärlek, och jag fick dela den till andra människor på sätt som jag aldrig hade gjort tidigare.

Någon gång på en av våra många långa bussturer sa en av ledarna till mig; nästa gång är det du som tar med dig ett team och åker!

Så det känns speciellt att vi om ett dygn, om allt går som det är planerat, packar in det sista för att ge oss av mot detta sex dagars äventyr!

Men det är också väldigt speciellt att vara på denna plats. För ca 30 år sedan, när denna bas var ny och YWAM just gjort sitt intåg i Sverige, var min mamma en av de första eleverna här. Här ledde hon lovsång, hjälpte andra ungdomar närmre Gud, diskade och lagade mat, i tre års tid. När hon sen träffade min pappa fick han lov att gå en lärjungaträningsskola för att hon skulle gå med på giftemål! Där vi har våra möten under dagarna var platsen där han för första gången förstod vad lovsång var (sen har han aldrig slutat).

Denna resa blir också det sista jag gör med gänget som tog studenten nu i våras. Det blir förhoppningsvis en start på mycket, men också ett avslut. Just nu är vi ca 50 pers på lägret, snart är vi bara fem. Så vi tänkte skämma bort oss med extra mycket av varandra innan det är dags att säga adjö! :P

Nu; dags att sova de timmar som återstår, nästa natt är en resenatt!!

Godnatt!

/AnnaSara