I Mission Adventures konceptet finns det något som på engelska heter "Passion Play" vilket kan översättas med passionsspel eller korsdrama. Det är intet man måste ha för att ha MA, men ett bra sätt för oss att ta till oss det Jesus gjorde på korset. Det spelar ingen roll om det är första eller femtionde gången.
När vi drog igång dramat igår blev stämningen i ärlighetens namn lite uppsluppen. Det första som händer när Jesus (med en romersk vakt efter sig) kommer in i salen är att han faller i golvet. Dörrmattnan var visst inte så pålitlig som Rikard trodde...
På väg ut pratades det om ketchup och namnskyltar. I ärlighetens namn hann jag bli lite irriterad - kunde de inte ta detta på allvar?!
Kring korset förändrades stämningen. Att se lite av de kval som Jesus upplevde påverkade oss alla. När korset var tomt gick vi tillbaka in där Coti väntade oss med stilla gitarrplock och lovsång. Vid det laget var flera av oss rejält tagna av Jesus gjorde på korset för vår skull.
Jesus valde att dö. Det var inget lätt val, men Han valde det så att vi kan ha en relation med Honom utan att nån synd kommer i vägen och förstör vår bild av oss själva, andra eller Gud. Han valde detta fruktansvärda avrättningssätt för att rena oss från allt ont.
Det är så stort.
Många av oss grät. Ungdomarna började be för varandra eller i smågrupper.
Själv kände jag hur Gud pekade på gamla oförätter som jag hållit i allt för länge och inte kunnat släppa. Jag insåg att detta var saker jag måste lämna till Gud på ett tydligt sätt. David hämtade den sopsäck som vi hade tänkt använda tidigare i dramat, men som då inte passade in. Att få skriva sin synd på ett vitt papper. Vika ihop det och slänga det i en stor svart sopsäck är stort! Och så skönt. Det är borta. Jag behöver inte bära det mer. Det är borta för alltid.
Tack Jesus!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar